En kantnött sanning

Igår satt jag med mitt hjärta i skräckens järnhand och mina händer telefonen redo att slå nummer till ett jobbigt samtal och i den andra skattedeklarationen. Bägge sakerna - praktikplatsen som verkligen måste bli klar nu i vår och skatteåterbäringen som verkligen måste komma i juni - kändes som att de höll på att gå helt åt pipan och jag var inte mer än lite nervig.

En ovana jag har är att jag när jag pratar i telefon eller surfar brukar sitta med ett papper, en skolbok eller vad jag hittar och rita nervösa typ Art Brut-teckningar och lösryckta ord. Tro mig de här pappersbitarna kan vara ett nöje att skåda i efterhand. När jag la på luren efter ett lyckat telefonsamtal tittade jag ned på orden på pappret framför mig. En kantnött sanning.

I fredags var jag på krogen och dansade med bland annat Mattias.

Mer Håkan och vi hade dött av spontan glädje!