När tanken bottnat i mig

Det har gått några dagar nu sen jag fick besked om att kyrkan skickar mig till Costa Rica i höst.
Efter en sorts chockfas där jag bland annat umgicks en hel kväll med pappa utan att komma ihåg att berätta för honom om nyheterna, så har tanken nu börjat sjunka in i mig. Visst finns en del problem som ska lösas, spanska som ska slipas på, ett väntande uppbrott från vänner och så vidare. Men ändå.

Det finns en bestående känsla. Den jag såg framför mig när jag återupptäckte en låt jag tycker mycket i en period då jag tungt släpade mig igenom den gråmulna gatstensöken vi kallar Vardagen. Och jag minns att jag tänkte att så, just så kan det kännas om
inte alltför länge om jag bara fortsätter drömma. Och börjar våga.

Blackbird singing in the dead of night
Take these broken wings and learn to fly
All your life
You were only waiting for this moment to arise

Dåså

Costa Rica.

JUST IDAG ÄR JAG STARK!

Jag är i chock. Men jag anar att när den lagt sig så kommer jag vara oerhört lycklig.

Det Goda Livet

Det är ett underbart liv jag ser framför mig. Det susar mot mig, jag är som ett flygplan bland de mörka molnen flyger förbi dem som luft nu när jag vet var jag vill.

Pratade med min syster. Har inte varit så här positiv på en lång, lång tid.

Allt du någonsin drömt om är här. Eller skärvorna av det.

(Och det är fan inte att säga lite!)

Snart.

Jag kämpar för att komma ihåg att det finns idag att bestiga också, men jag gör det med glädje.
För det här är vingar som bär!
----------------------------------------------------

Det vore inte på riktigt, om jag inte la till en låttext.

And I shall drive my chariot
Down your streets and cry'
Hey, it's me, I'm dynamite
And I don't know why'
And you shall take me strongly in your arms again
And I will not remember
That I even felt the pain
We shall walk and talk in gardens all misty and wet with rain
And I will never, never, never grow so old again
Oh sweet thing, sweet thing

Den totala förvirringen!

Börja nerifrån 3 senaste inläggen och inse att jag är förvirrad!

Från Apberget:

"Äventyret? Inte äventyret?
Skrivet idag 10.26. 120 ord
" Jag skulle få besked 31 mars om jag hade chans på projektet eller ej
" ... Ja alltså vi ansåg att du var överkvalificerad för den här projektformen, så vi vill egentligen skicka dig på ett annat projektet och vi har kontaktat NN som har hand om det på nationell nivå om hur det ligger till"

Vad innebär det? Nej till det jag hade sökt? Kanske ja till nåt ännu bättre? Fick jag inte giget för att jag var för bra? Vad hjälper det?! Nu får vi hoppas detta går vägen och om jag måste välja... Go for glory! Ända in i kaklet. Jag satsar på vad som kan bli ännu mer.Nu börjar tidens hjul att vrida sig alltså... "

Bildbloggande up the morning!

1!

Jämt!

Vad gömmer sig i djupet av min papperskasse?

Och varför?!

2!
Idag!

Mattias var tillbaka, på det lite väl smickrande kallade Thunder Road igen. Förutom några inre stormar slog det inte direkt blixtar om PetterMattiasJohannes-egnahemmet.

Våfflor var dagens melodi!

Gunner fick också.

Och mannen jag kallar C.K. Smickrande bild.

Sen snackade vi skit
Och Mattias undrade vad katten höll på med.

Och man kan väl sammanfatta att Mattias har en del att klura kring.

Själv tycker jag väl att det inte är så mycket att fundera över.

3!

I torsdags

Gästerna hjälpte till att styra upp allt. Men det blev mycket att välja på, århundradets våffelfest!

Lillgrynis var där

Och Miriam & Linnéa

Kul att ha tagit upp kontakten med Mimmi igen!

Inga bilder på männen som var på plats, Men vem bryr sig om vad killar tycker?

4!
Ume Open.

Så här såg det ut 09.00 på väg hem från efterfesten till fots. Vi dog. Snöregn.

Men innan det fick vi varma mackor hemma hos Nils. Och Emeli fick manlig värme.

Och varmt som attan var det på Adam Tensta. Publiken älskade honom. Jag med!

Perro del Mar såg jag också... Linnéa sa att hon var grym, men jag skulle säga att nja. Det var bra men mer lugn än jag behövde då. Tur då att Those Dancing Days, Johnossi & Lykke Li röjde över alla förväntningar.

Perishers inledde kvällen. Dom är bandet som bara gjorde ballader. Tur att de har Victorious att fylla ut med nu. Open-lördagar brukar öppna i Västerbottens tecken och det är helt rätt! Deportees ifjol, Perishers i år, vilka blir de nästa?

Kvällen började med David, på Olles. Käka ute och se på hockey och fotboll. Viktigt att Leksand vann, de var ju ett av lagen man höll på i Elitserien när Modo och Luleå åkt ut.

Och den här människan är som Tupelo Honey.

Sen vill jag bara säga det igen att...

" When a person has a bad day... He should D.A.N.C.E! "

Allt jag ville vara.

Igår var nederlagets stund.

Min stora dröm i horisonten innebar att kyrkan skulle skicka mig som volontär en höst till Filippinerna, Costa Rica eller Tanzania. Det skulle vara det bästa som hänt mig. Men de hör inte hört av sig.

Högskoleprovet som ska ta mig till den psykologutbildning jag själv är så säker på, men som t.om med mina bästa vänner och min familj glömmer bort att jag strävar mot - därför att det är ett så fruktlöst 1 steg framåt 2 steg bakåtsträvande - vi kan väl helt enkelt säga att jag parkerat på 1.6. Ungefär som Everton, i ingenmansland.

Plus att jag träffade min näst senaste kärlek med sin nya pojkvän som avrundning.

Det fanns all anledning att vara så bitter. Men när jag låg där och skulle somna var det ändå med ett inre leende. För en sak har jag gjort rätt i mitt spretiga liv. När det kommer till att omge mig med goda vänner måste jag bara ha gjort allt rätt.

För en gammal kombo kom hem från Norge och gav lite goda nyheter och med honom och Gunner bohemstekte jag det tomma dansgolvet på Grekens (Costas f.d News). "Music D.A.N.C.E".

Och Petter säger som vanligt det jag behöver höra i rännstenen. Veckans vän igen!

"Dra upp den där gamla mögliga ridån, och visa dig i all din bohemstekiga prakt för världen. Carry on up in the morning!"

-----------------------------------------------

Och jag tror ju inte på ödet, utan på Gud.

Men det är samma sak, att det inte är någon slump.

Att jag idag fann ett vykort från det Plan B jag går med i tankarna ungefär som man suger på en kola.

(heja Toffees!)

För ni förstår...

I LEFT MY HOME IN GEORGIA HEADED FOR...

PS: Bjuder på en vinkväll till den förste som kan svara på vilka Toffees är.