Jag vill möta...

Rustad, rak och pansarsluten
gick jag fram -
men av skräck var brynjan gjuten
och av skam.
Jag vill kasta mina vapen,
svärd och sköld.
All den hårda fiendskapen
var min köld.
Jag har sett de torra fröna
gro till slut.
Jag har sett det ljusa gröna
vecklas ut.
Mäktigt är det späda livet
mer än järn,
fram ur jordens hjärta drivet
utan värn.
Våren gryr i vinterns trakter,
där jag frös.
Jag vill möta livets makter
vapenlös.

- Karin Boye

Jag vill våga mer.
Jag förstår att det måste jag, om jag ska kunna hitta de pusselbitar jag saknar.
Eller är det ännu ett tankefoster?
Kanske om jag vågade känna mer till att börja med, skulle det vara ett steg längre än att
älta och att tänka, tänka, tänka.

Jag är den jag är jag är den jag är jag är den jag är.
Fortfarande.

----------------------------------------------------
Och tack Sophia, för att du ställde upp på att va en del av nattsuddets dream team!