tisdag, februari 27, 2007

Time. Melting. Fast.

(eller: ja jag är tillbaka igen)

Time Melting Fast
Det är så mycket som händer så fort, man hoppar på ett tåg - liksom mer för maten i restaurangvagnen - snarare än resans mål. Inget flygplan tog mig genom de tunga molnen, inga vingar som bär, men ändå, ändå är man väl på väg lite snabbare än till fots. Och på väg över huvudtaget.

Nu läser jag på Komvux. Hyran skulle betalas, en praktikplats som inte krävde handläggningstid på 4 månader (förmedlingen) lockade. Vård och omsorg - vem hade trott det. Drömmarna får vänta, eller överfalla mig i sömnen, eller vänta på mig runt hörnet.
-----------------

En god vän sa till mig:
"det är en skam att ha en presentation som inte citerar Kenta Gustavsson! "

Så jag presenterar min allmänna förvirring sålunda:

...Kan man lära sej att känna
Orkar tiden alltid hålla samma fart
Är det farligt att bekänna
Att man inte fattar allt som verkar klart

Men är drömmen kanske för stor
När man söker efter det man inte vet
Kanske gör man ett fel när man tror
Att man kan få ha sin egen verklighet

Utan att fråga finns ingen chans att få ett svar
Utan att fråga dröjer sej ovissheten kvar...


( och kören goes: NANANANANA NANA NAAAAAAAAAAAA!)

-------------------------

Och så har jag till slut fallit för Damien Rice. Fattas bara, jag upptäcker alla artister för sent.

Exempel: min syster upptäckte här om året Lars Winnerbäck. Det är liksom för sent att upptäcka honom då.

Inte för att Winnerbäck är någon favorit.

Och inte för att jag kan klandra henne, jag upptäckte Lennon -94.

-------------------------

Nu får vi se hur allt blir. Var det slutar. Men jag gillar resan. Att gå en mil åt fel håll är att gå en mil åt rätt håll som en god vän skrev eller som min morfar sa; vandra blott - vägen vet var du skall gå. Kärleken är med mig igen, nu gäller det bara att få alla andra bitar på plats. Eller lämna dem därhän.

Eller är drömmen kanske för stor, när man söker efter det man inte vet?

------------------------
Time, melting fast
In a room where the sun is burning dust from our past
It's a huge carneval
In my chest

I didn't know anything
A carpet floor boy
And the king of a land
Where all the small things seems so very grand

I'm leaving tonight

Here comes the chuchu, come on
Steaming to you through the gone times
A nostalgia locomotive
It gives you a hell of a ride

5 Comments:

Anonymous Anonym said...

Welcome back blogg.

Haha, att upptäcka Lennon 94 är också förlåtligt, med tanke på att du inte är 40år idag. Sedan om man kanske velat vuxit upp med tonerna redan som foster är en annan femma. Damian är också förlåtligt. Man vet aldrig när man kommer inse att man gillar.

tisdag, februari 27, 2007 11:32:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Jag har upptäckt Maggio. Det är oxå ganska sent, men bra. Men mest tycker jag om Joan Baez, säger bara Diamonds and Rust, det är själ! Och då spelar tiden ingen roll, själen är för evigt. John, Joan, Joni, Paul och Art.

Pappa brukar ofta citera Alice när jag vilsat omkring: om du inte vet vart du är påväg så spelar det ingen roll vilken väg du tar. Skönt att veta att alla vägar kan vara rätt om man inte låst sig vid en.

Det viktigaste i livet är vänner, familj och kärlek, det är en platityd, men det råkar vara sant. Kram e

måndag, mars 05, 2007 10:09:00 em  
Blogger theWhothatIam- Alltid På Väg said...

E:
Jag önskar att man fick ha med pappas visa ord för evigt, så att när jag själv är 60 fortfarande kan komma förbi honom i min förvirring, bli i itrugad för mycket mat och efterätt och låta honom lura mig att själv komma på vad jag vill bara genom att förklara min förvirring.

Diamonds & Rust, Hey, hey my my The weight...

P:
Allt är förlåtet, det är inte för sent än. Tänk vad mycket mer vi har att finna.

tisdag, mars 06, 2007 8:29:00 em  
Anonymous Anonym said...

yeah right on man!

onsdag, mars 07, 2007 7:13:00 em  
Anonymous Anonym said...

Usch J, inte ens nämna att ens föräldrar inte kommer att finnas förevigt. Vi har tur vi som har kloka paranteser ( :

Det är bra med kloka syskon också.. ( :

Och morfädrer, "vägen vet vart du ska vandra" säger ungefär samma sak som Alice, och Timbuktu, "det ordnar sig". Och det gör ju det. Även det tyngsta blir till livserfarenhet och ökad empati mot andra. Det är basen för klokskap, det är jag övertygad om.
E

måndag, mars 26, 2007 9:15:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home