Visst är det ganska kallt idag

visst var det några grader mer

Du talar om vartåt jag ska

och vad man har av det man ser

Ta det du har

och värm mig på vägen hem

..idag

------------------------------------------------------------

Det här var den bästa dagen på länge.

Strawberry Fields Forever

Vad nostalgisk jag blev helt plötsligt, tankar på högstadiet spårade iväg och plötsligt är man 7 år gammal igen... Eller äldre eller yngre. Tankarna rusar iväg genom minnesbilderna. Mitt i allt det slår jag på en Beatlesplatta och tar in på Minnenas Motell.

Always no sometimes think it's me
But you know I know when it's a dream
I think I know I mean, ah yes
but it's all wrong
that is I think I disagree

... In my life

(Den som kan peka ut alla sångreferenser får en kaka.)

Vackert Väder

Kom med och lägg dig här... i snön?

Jag börjar gilla vädret, snön ligger så mycket vackrare mot marken än ruttnande gräs.
Hoppas den är här för att stanna, så kan man komma igång med skidor och långa promenader.

Så tänker jag, tills jag kommer på att det bara är just nu som det är perfekt, just under noll och som Sophia sa att -15 alltid är Helvetet, bara det att man glömt bort hur illa det är.

Jag är så ute

Var gick det fel?

Ikväll sitter jag och lyssnar på Carl Michael Bellman, hellre än något annat.

Jag är några hundra år ute.

Men liksom

Om ett anställt försåt emot Ulla Winblad...

-----

Och tisdagen kunde ha varit bättre, på alla sätt.

Sumpade en möjlighet till jobb och kom till smärtsamma insikter om hur så mycket viktigare möjligheter kastades i sjön för länge sedan, bara för att jag var feg.

Det finns ingen stolthet hos fega människor.
Jag lovar mig själv, den där fega osäkerheten - den ska bort.

Hur mycket har jag inte gått miste om på grund av den.

Bort det!

När jag kom hem den kvällen blev kollektivet min klagomur; och någonstans där i hånskratten fanns en varm omtänksamhet. Sen anställde jag Petter som bartender för en hundring och satte mig att brännvinsfilosofera i vardagsrummet.

Båda värmde gott, vänskapen såväl som konjaken.

-----

Helgen då?

Jag tror den gode Carl Michael sa det bäst.

Käre bröder, så låtom oss supa i frid,
I denna här verldenes ondsko och strid

Systrar

Är bra att ha.

Värt samtal med storasyster idag, även om hon är lite väl villig att ge livsråd.

Å andra sidan, är det ganska bra råd ibland.

Dagens låt:
I will always be your soldier

Rysningar

Igår jobbade jag på krogshowen Ladies Night i Sundsvall.

Nu vet jag hur det är för tjejer på krogen. Kvinnor runt 50 vet hur man tar för sig.

Jag plockar disk från ett bord
Tant med snäll medlidande röst: " Å, du ser ut att ha det stressigt? "
Jag: " Nja, det går an!"
Tant med röst skiftad till rovdjursklang: " Jaha, då gör det inget att jag tafsar lite på dig"
(hon stryker sina händer över min bringa, jag flyr)

Och det var inte enda incidenten den kvällen...

Senare, i bilen hem, cirka 01.20:
Minibusschauffören till inhyrda servitörerna:
Den som inte blivit tafsad på ikväll räck upp en hand!
(Inte helt oväntat så räcker ingen upp handen...)

Jag går under

Am I supposed by now just to let it go?

It’s been dark and empty since I don’t know

On my way downstairs I had to turn back home I don't dare leaving the telephone, wait.

I pray the rain, the rain won’t fall

Oh lord don’t let it fall

Keep my brother safe from harm

I pray the wind, the wind will blow

Oh lord just let it blow

Blow him back into my arms

Your mother called me up, said your car was found

It was parked unlocked, but you weren’t around

She was crying saying that there’s still hope I said, yeah for sure, but lord, I felt none

I pray the rain, the rain won’t fall

Oh lord don’t let it fall

Keep my brother safe from harm

I pray the wind the wind will blow

Oh lord just let it blow

Blow him back into my arms

It keeps happening to me, all the time

Without thinking lord, I just find

Myself talking to you, like I've always done

Back to be alone

Last night I heard a sound on my windowpane

I just couldn’t go back to sleep again

Still half dreaming I thought it’s you

Returning without a clue of what you put me through

Where did you go my son you don't know

son, you don't know

Blow him back into my arms

I pray the wind, the wind will blow

Oh lord, just let it blow

Blow him back into my arms

I pray the wind, the wind will blow

Oh lord, just let it blow

Blow him back into my arms

-----

"Ingenstans, han finns ingenstans"

Håll i hatten!

Magdalena Celedon:

"the other day I was thinking about that and you can find a job here if you want...it depends how long you are going to stay here.... at the same time you could learn spanish ...maybe it's a little crazy ...."

Santiago

Chile?

Åh fan.

Men...

Varför inte?

Jag älskar ju dåliga idéer. Jag, i hatt
(och mina gamla klasskompisar, på juldagen)

Eftertanke

-----------------------------------------------------------------------------

Utsikten från vårt hus i Galway

I walked in my greatcoat

Down through the days of the leaves

No before after, yes after before

We were shining our light into the days of blooming wonder

In the eternal presence, in the presence of the flame

Didnt I come to bring you a sense of wonder

Didnt I come to lift your fiery vision bright

Didnt I come to bring you a sense of wonder in the flame

-----------------------------------------------------------------------------

Didn't I come to bring you a sense wonder?

A Sense of Wonder av Van Morrisson.

Den har blivit en av mina absoluta favoritsånger, jag skulle kunna lyssna på den på repeat i timtal (och har säkert redan gjort det någon gång). Trots det har jag har svårt att sätta fingret på vad det är jag tycker om så mycket med låten, men jag tror att det är stämningen den förmedlar.

När jag hör den nu minns jag hur jag gick genomfrusen i regnet, en söndag i April borta i Galway med många tankar som tyngde mig. Sen kom jag hem och käkade glass med Tiarnan.

Eftertanke, tänker jag. Så känns sången.

Och starka möten med människor

("Didn't I come to bring you a sense of wonder")

Fick ett mail från Fleur, min nyzeeländska partner in crime från Galwaytiden. Livet

rullar på där borta, i dimman av Guiness, mandolintrubadurer och fula kvinnor (och en del vackra). Ibland längtar jag tillbaka och undrar hur det skulle kännas att vara där igen.

Många känslor och tankar rusar genom mitt huvud: känslan av få traska ned till Neac Tains och veta att det satt glada människor och väntade på en? Vad gör Tiarnan nu? Hade Aiofe varit bra på att kyssas? :) Kaffe på framsidan av huset, TVkvällar hos N.Z, se påfotboll med John på Living Room, Andy från Boston som alltid for och återkom till Galway osv...

Jag ska erkänna att det var en ganska tung period där borta. Men jag är säker på at det hade blivit bra i slutändan. Och jag hoppas jag gjorde rätt i att stanna i Umeå i sommar.

-----------------------------------------------------------------------------

Tillbablickar

TILLBAKABLICKAR

"...det var en jävla tur att jag gjorde mina 2 månader på Irland så att jag har nåt att vifta med när folk frågar vad jag gjort sen gymnasiet..."

---------------------------------------------------------------------------------

Fick jag spela om partiet

Fick jag chansen en gång till

Fick jag vrida tillbaks tiden om dom gav mig en ny giv

---------------------------------------------------------------------------------
En av de där dagarna. Ni vet, den sortens idag som fylls av tvättider, disk, lunch med farsan, häng framför TVn, MSN (och apberget förstås), cyklar som ska lagas så att man har helt fullt upp. Och samtidigt som allt det andra händer en massa annat, på ett annat plan, i bakhuvudet någonstans.

Idag har jag levt i minnena. Kanske framförallt 2004. Året då... första kärleken sprack, skolresor, studenten och korta universitetsstudier, nya förhållanden, Scharinska Villan drog igång, Lars Winnerbäck släppte Elegi (enda bra låten på skivan?), jag började spara ut håret, jag bestämde mig för vad jag ville göra av mig sig själv, hittade en stålmannen-Tshirt på H&M...

Så mycket galet som hände. På dåliga och bra sätt. Ett vemodigt skimmer av nostalgi lägger sig över de gamla bilderna jag tittar på.

(T.h På väg mot en osäker framtid.Jag och David på Hultsfredbussen några dagar efter studenten... )

Det var en annan tid. Jag var någon annan.

Det är två långa år som gått, år där väldigt lite och väldigt mycket har hänt. Det fanns så många förhoppningar och förväntningar på hur det skulle bli; så mycket som inte blev som jag trodde. Eller hoppats. Och så mycket som kanske blev bättre än vad jag någonsin vågat hoppas på. Framförallt finns där en stark känsla av att jag är så annorlunda idag, från den jag var då, våren 2004. Den tiden är för mig en så tydlig brytpunkt; utan att gå in på kraschlandad kärlek, 14dagarsfyllor, universitsvalskval och studentyra kan man för att sammanfatta säga att det var en tid då jag, utan att tänka så mycket på det just då, lämnade en fas i mitt liv bakom mig och sattte fart mot något nytt och oklart, där det var upp till mig och mina val var jag skulle hamna.

Och jag var någon annan då. Men framförallt är jag någon annan nu, än jag var då. Jag har förändrats mycket sen dess. Och jag frågar mig om jag hade blivit besviken, om jag kunde åka tillbaka i tiden nån gång där runt nyår 03/04 och berätta för den där 18-åringen med mittbena hur det skulle gå?

Ja . Det skulle jag. Jag hade blivit väldigt besviken. Hur det gick med Anna mk1, med universitetet, med arbetslösheten...

Men idag är jag någon annan. Och jag är inte besviken. Jag är kanske inte lycklig över hur allting är och jag kanske inte är allt jag skulle kunna vara. Men jag är lyckligare än jag var då. Och jag känner mig tillräcklig. Något jag kanske inte vågade känna mig då.

jag är den jag är den jag är
Så!
Är det.

---------------------------------------------------------------------------------
Och gamla känslor ligger och smyger någonstans där nere. Vi får se var det kommer sluta....


Paris?

(...och ögon att drunkna i)
---------------------------------------------------------------------------------

Fick jag spela om partiet
Fick jag chansen en gång till
Fick jag vrida tillbaks tiden om dom gav mig en ny giv

Är det inte säkert att jag skulle vilja ha något annorlunda.