Tillbablickar

TILLBAKABLICKAR

"...det var en jävla tur att jag gjorde mina 2 månader på Irland så att jag har nåt att vifta med när folk frågar vad jag gjort sen gymnasiet..."

---------------------------------------------------------------------------------

Fick jag spela om partiet

Fick jag chansen en gång till

Fick jag vrida tillbaks tiden om dom gav mig en ny giv

---------------------------------------------------------------------------------
En av de där dagarna. Ni vet, den sortens idag som fylls av tvättider, disk, lunch med farsan, häng framför TVn, MSN (och apberget förstås), cyklar som ska lagas så att man har helt fullt upp. Och samtidigt som allt det andra händer en massa annat, på ett annat plan, i bakhuvudet någonstans.

Idag har jag levt i minnena. Kanske framförallt 2004. Året då... första kärleken sprack, skolresor, studenten och korta universitetsstudier, nya förhållanden, Scharinska Villan drog igång, Lars Winnerbäck släppte Elegi (enda bra låten på skivan?), jag började spara ut håret, jag bestämde mig för vad jag ville göra av mig sig själv, hittade en stålmannen-Tshirt på H&M...

Så mycket galet som hände. På dåliga och bra sätt. Ett vemodigt skimmer av nostalgi lägger sig över de gamla bilderna jag tittar på.

(T.h På väg mot en osäker framtid.Jag och David på Hultsfredbussen några dagar efter studenten... )

Det var en annan tid. Jag var någon annan.

Det är två långa år som gått, år där väldigt lite och väldigt mycket har hänt. Det fanns så många förhoppningar och förväntningar på hur det skulle bli; så mycket som inte blev som jag trodde. Eller hoppats. Och så mycket som kanske blev bättre än vad jag någonsin vågat hoppas på. Framförallt finns där en stark känsla av att jag är så annorlunda idag, från den jag var då, våren 2004. Den tiden är för mig en så tydlig brytpunkt; utan att gå in på kraschlandad kärlek, 14dagarsfyllor, universitsvalskval och studentyra kan man för att sammanfatta säga att det var en tid då jag, utan att tänka så mycket på det just då, lämnade en fas i mitt liv bakom mig och sattte fart mot något nytt och oklart, där det var upp till mig och mina val var jag skulle hamna.

Och jag var någon annan då. Men framförallt är jag någon annan nu, än jag var då. Jag har förändrats mycket sen dess. Och jag frågar mig om jag hade blivit besviken, om jag kunde åka tillbaka i tiden nån gång där runt nyår 03/04 och berätta för den där 18-åringen med mittbena hur det skulle gå?

Ja . Det skulle jag. Jag hade blivit väldigt besviken. Hur det gick med Anna mk1, med universitetet, med arbetslösheten...

Men idag är jag någon annan. Och jag är inte besviken. Jag är kanske inte lycklig över hur allting är och jag kanske inte är allt jag skulle kunna vara. Men jag är lyckligare än jag var då. Och jag känner mig tillräcklig. Något jag kanske inte vågade känna mig då.

jag är den jag är den jag är
Så!
Är det.

---------------------------------------------------------------------------------
Och gamla känslor ligger och smyger någonstans där nere. Vi får se var det kommer sluta....


Paris?

(...och ögon att drunkna i)
---------------------------------------------------------------------------------

Fick jag spela om partiet
Fick jag chansen en gång till
Fick jag vrida tillbaks tiden om dom gav mig en ny giv

Är det inte säkert att jag skulle vilja ha något annorlunda.