Veckojournalen

Vad nytt?

Inte så mycket.

Jag harvar på med litet och stort och jag måste säga att jag trivs rätt bra med livet just nu.
Hjulen börjar vara i rullning på alla möjliga sätt och det är sällan man har för mycket tid över och det är precis så jag vill ha det.

Senaste projektet är att piffa upp mitt hem, framförallt mitt rum då (även om vi planerar ett cat burglar av julgran till vardagsrummet samt att återuppta en gammal vision om hur vardagsrummet ska styras upp... och kanske rent utav skaffa oss en hallampa!). Inte så himla kul at läsa om kanske, men jag kommer få ett ganska hemtrevligt rum till slut tror jag.

Vinylspelare förresten, äntligen har jag bestämt mig för att det inte går att vänta längre, det är bara att köpa.

Igår satt jag med en god vän och drack fin sprit, öl och cider på Lottas som ett par riktiga förkämpar för det så kallade Goda Livet. Sen så blev vi fallna hjältar i rännstenen när det inte fanns mat någonstans att finna så att vi till slut fann oss sittandes i vägkanten med vår nattvickning. Smällar man får ta!

Ärligt talat jag har ju inget intressant att säga. Så jag Emobloggar, vilket Petter tycker är så jävla töntigt och berättar lite Se & Hör-skvaller om mitt liv.

Tåget har nu gått för vad som hade seglat upp i horisonten som ett hotande distansförhållande fullt av all livets onda (och tro mig, när det kommer till distansförhållandens totala jävlighet vet jag vad jag talar om). Det är en lättnad att det inte blir nåt. Men jag erkänner att ibland suckar jag sådär uppgivet tungt. För det var ju avståndet som inte stämde, inte vi.

Men som någon sa till mig en gång: jag har ju haft mitt distansförhållande för det här livet - då måste jag inte gå med på fler...

Nu ska jag gå och laga en cykel.

Vi ses.