Ett möte i natten

Så möts vi igen. Återigen jag och natten. Tankarna som aldrig sjunker till ro i mig under dagen finns det plötsligt all tid i världen över till. Man lyssnar på någon underbar låt, gärna i moll och minns, hoppas, förtvivlar och förundras. Bara en kvart till tänker jag, sen ska jag sova och slår på ännu en klassiker.
(http://www.youtube.com/watch?v=N6Gx-IhODR0)

En timme som bara är min, innan livet börjar igen imorgon.

Är det bara jag som behöver det? Det är min tillflykt och om inte land i sikte, i alla fall stormens öga. Natten finns alltid där för en!

Money don't talk - they scream!"
- Bob Dylan

Ser fram emot sommaren, mest för att få ha ett jobb där man trivs riktigt bra och får många timmar. Nånstans i augusti kommer jag förhoppningsvis ha en del slantar över och vad gör man med dem? Förutom att betala tillbaka lån då.

Kanske tar min sig till Liverpool för fotboll och John Lennon? Kanske besöker man ett franskt kloster följt av metropolen Paris? Kanske träffar man nyzeeländare i Edinburgh? Kanske en enkel biljett till Irland? Eller sätter man allt på ett konto för regniga dagar?

Jag längtar tills skolan är över så galet mycket nu. Och snart är den det, det ska bli skönt.

Bruce Springsteen moment!

Lyssnade på Bruce Springsteen idag och det slog mig att äntligen!

Äntligen, inser jag, är mitt liv som en Bruce Springsteen sång:

"Saw him the other night at this roadside bar I was walking in, he was walking out We went back inside sat down had a few drinks but all he kept talking about was

Glory days

well they'll pass you by

Glory days in the wink of a young girl's eye

Glory days, glory days "

Visserligen är jag inte Bruce, utan nostalgikern.

Men herregud! The boss is the boss! Man får ta det man får!

-----------------------------------------------------------

En bild från Glory Days, ligger i mappen rakt bredvid låt kameran gå-klippet av Phia och Lisse på som leker Bambi på hal is på väg hem från krogen

I mörkrets hjärta

The Darkness of Man's Heart


Skriver en literaturanalys med Joseph Conrads Heart of Darkness och William Goldings Flugornas Herre som utgångspunkt. Upplyftande läsning är det ju inte. Att gräva i de böckerna är som att rota i mänsklig ondska.




Men mer än så tänker jag på hur jag alltid lyckas ställa till det för mig själv. Om jag inte bryr mig något annat betyg än att få godkänt - varför sitter jag då och sliter mitt hår över formuleringar? Varför får jag det inte gjort helt enkelt?

Apocalypse Now - Willard in the heart of darkness

Emerald Dreams

Traskade runt på stadens gator och torg idag, köpte nån skjorta och hälsade på lite folk. Så hör jag plötsligt en man med grötig engelsk dialekt och folkmusik på repertoaren. Minnen av Galways alla buskers under en svunnen tid sköljde över mitt arma sinne och myntfacket tömdes medan jag sorgset tänkte I wish I was back home in Derry.

En munsbit för er med fyrklövern i hjärtat:
http://www.youtube.com/watch?v=0xio-RNBIA4

En Busker

(Lägesrapport:
Jobbar en del på Harrys, desto mer på serviceboendet och ligger i slutspurt i plugget. Och Mattias verkar hata mig.)